.

Det har väl hänt ett antal gånger att folk säger:

- Åh du, jag såg en snubbe som va lik dig!

Det har till och med hänt så pass många gånger att de nästan blir irriterande. Det har dock visat sig att denna kille inte alls va så lik mig, när man jämför ansikte mot ansikte. När någon påminner om en annan person är det snarare kroppsspråk och röstäge än själva utseendet, hur som helst......händelser under senare tid har väckt en oroande konspirationsteori i min hjärna.

Följande hände för några veckor sedan:

Inne på Swedbank, Linköping, Sverige

jag: Hej, jag skulle vilja överföra en del pengar från ett konto till ett annat? Går de bra?

Kvinna: Hej är du här igen?

Jag: Va? Ursäkta?

Kvinna: Ja du var ju här för ett par timmar sen? Visst va det du?

Jag: Ne jag har aldrig i hela mitt liv varit inne i denna bank förut...

Kvinna: Oh ojdå. Du såg precis ut som en kille som var inne här idag. Helt otroligt!

Jag: hehe...jag har väl en dubbelgångare kanske .heh .heh...

Kvinna: Ja verkligen, men vad kan jag hjälpa dig med?

Medans hon knappar på sitt tangentbord skymtar jag i ögonvrån ett vykort hängandes på hennes anslagstavla, brevid kort av hennes familj (antar jag)

Vykortet som hänger där är ett handgjort motiv av en vietnamesisk båt, såld av fattiga vietnamesiska pojkar i en minimal stad i mellan vietnam! Jag har själv skickat iväg ett flertal av dessa vykort till mina egna familjemedlämmar. Det var ett exakt lika dant vykortm utom all tvivel.

Det sammanträffandet var så kusligt att tid o rum plötsligt stannade. Som om nån tryckte på slow motionknappen. Allt ljud ekade. alla rörelser var suddiga. Hur många svenskar åker till vietnam? okey kanske en del. men hur många passerar denna lilla stad, och köper detta låg-kvalitets-vykort som knappast skulle klara sig hem till sverige?

Hade jag varit här förut? Är vykortet som hänger på väggen skrivet av mig?

Plötsligt rycktes jag ur mina ångesttankar av att kvinnan var klar med mitt ärende. Jag tog mitt kvitto och gick direkt därifrån  i ren förskräckelse. Även om det hade visat sig att jag skrivit vykortet som hänge på den okända kvinnans vägg, hade jag velat veta de? Antagligen inte.

Jag har sedan dess förträngt det som hände,  tanken har endast vilat långt bak i mitt minne.

Tills för just ett par timmar sen.

Följande händer hemma hos alex när jossan, alex flickvän, hälsar på:

Jossan: Tja! Tyckte jag såg dig på stan idag?

Jag: Varit här o glott på Heroes-marathon hela dagen, fråga Alex...

Jossan: Aha okey, men då var han jättelik dig..fast lite mer rocker..

Jag: Hmmmm.....

Jossan: De skumma va att jag satt på bussen när ja såg honom utanför, sen åkte en buss framför, men sen när den åkt förbi. var han spårlöst borta!


Vem är denna människa? Är jag del av nån hemligt kloningsprojekt? Massproduceras jag i fabriker där dom ändrar om i hjärnan, vilket gör att varje klon har olika stilar?

Alla dessa frågor jag aldrig kommer få svar på.

men
kanske
i en avlägsen
framtid om mitt
öde tillåter mig att veta


Lever jag i ett parallelt universum?

/LvD